Författare: Lotta Orban

Fler perspektiv behövs i arbetet med transportsystemet för att uppnå social hållbarhet. Det menar Christina Lindkvist, forskare vid Malmö universitet och forskningscentrumet K2. Den 6 oktober anordnar Mötesplats Social Innovation webbinariet Hållbar mobilitet för barns rörelsefrihet.

Brist på tillgång till transporter och kollektivtrafik bidrar till social exkludering och segregering. Vissa grupper, de priviligerade, i samhället kan styra över sin mobilitet. Andra, de mest utsatta och ekonomiskt svaga, som till exempel bor i en förort till Stockholm eller Göteborg eller på landsbygden har komplicerade resvägar till arbete, skola och aktiviteter. De kan inte välja, de är beroende av kollektivtrafiken och måste sätta av mycket tid för sitt resande.

– Orättvisorna i transportpolitiken blir väldigt konkreta och tydliga när det inte finns bussar eller tåg i vissa orter, stadsdelar eller områden.

– För att ta ett exempel placeras unga hbtq-migranter i flyktingboenden på landsbygden där det inte finns kollektivtrafik. De kan inte söka sig till sina sociala sammanhang och blir på så sätt dubbelt exkluderade, säger Christina Lindkvist.

Christina Lindkvist är Fil. dr. i kulturgeografi och ekonomisk geografi samt docent och biträdande professor i urbana studier vid Malmö universitet. Hon var med och byggde upp forskningscentrumet K2, Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik. Nu fokuserar hon, tillsammans med Chiara Vitrano, på rättvis kollektivtrafik och bland annat kollektivtrafiken för boende i Bunkeflostrand och Lindängen. Med forskare vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, forskar hon om tillgänlighet i mer glesbebyggda områden. I höst utkommer hon tillsammans med Malin Henriksson, forskare vid VTI, med antologin Kollektiva resor, utmaningar för socialt hållbar tillgänglighet. I boken skriver forskare vid VTI, Malmö universitet, Stockholms universitet, Göteborgs universitet och Lunds universitet, om sociala perspektiv på transporter.

– Att ha ett socialt rättviseperspektiv i transportplaneringen innebär att man utgår från de som har det svårast. Det kan handla om linjedragningar, turlistor, prismodeller och kompletterande serviceutbud, säger Christina Lindkvist.

Flera förändringar behövs
Det finns flera utmaningar och krävs flera förändringar för att åstadkomma socialt hållbar mobilitet. För det första behövs synen på kollektivtrafik, på resenärer och tillgänglighet förändras. Är kollektivtrafik en kollektiv nyttighet eller en konsumtionsvara? Är resenärer kunder eller medborgare?

– Transportpolitiken har en inbyggd logik där de välförsörjda premieras. Den byggda miljön kräver att människor ska kunna flytta på sig i vårt samhälle.

– Det finns också ganska starka värderingar kopplat till mobilitet. Att kunna resa, vara mobil, flyttbar har starka positiva konnotationer. Vi ska kunna resa långt, vara på språng. Det är sammanvävt med en idé om framsteg, utveckling och framgång. Medan att vara platsbunden, immobil nästan innebär att vara bakåtsträvande och gammeldags, säger Christina Lindkvist. Men det är spännande nu eftersom coronapandemin har gjort att vårt resande förändras fortsätter hon.

Transportplaneringen behöver kompletteras med nya perspektiv
För det andra behöver den konventionella transportplaneringen kompletteras med andra perspektiv, kunskap och metoder. Kvalitativa analyser av transportsystemets betydelser behöver ”översättas” så att de blir användbara på likande sätt som kvantitativa mått och beräkningar och fler grupper behöver inkluderas i samråd och bli lyssnade på.

– Transportsektorn är mycket teknisk, men de börjar få in samhällsvetenskapliga kompetenser och andra perspektiv. Det är också viktigt att ta tillvara lokal kunskap om behov och önskemål, säger Christina Lindkvist.

Alternativa ekonomiska prismodeller
För det tredje behövs finansiering och ekonomiska prioriteringar ses över. Infrastrukturprojekt är dyra och kollektivtrafiken måste finansieras. Men det finns olika försök till nya sätt att se på kollektivtrafik. I Dunkirk har man exempelvis infört gratis kollektivtrafik och i Skåne har man provat gratis resekort till unga.

– Det borde finnas något sätt att göra prissättningen mer jämställd och rättvis, säger Christina Lindkvist.

Läs mer om och anmäl dig till webbinariet den 6 oktober

Läs mer om Christina Lindkvist

För ett par decennier sedan var Karlshamn, som många andra svenska städer, ett industrisamhälle. Men idag ser det betydligt annorlunda ut i Blekinges innovationscentra. Kraftfulla initiativ från offentligheten och näringslivet, samt etableringen av Blekinge Tekniska Högskola (BTH) har fått  kunskapsintensiva företag såsom spelföretag och edtech-bolag att etableras och växa i städerna. Niclas Melin från NetPort Science Park i Karlshamn berättar om deras strategier för att driva innovation. Nyckeln? Re-skilling och tvärsektoriell samverkan.

NetPort Science Park grundades för tjugo år sedan med syfte att förnya Karlshamn. Staden har en historia av att vara ett tungt industrisamhälle, men med NetPort Science Park ville man få in tjänste- och kunskapsföretag. Resultatet blev ett så kallat ”tripple helix”-samarbete, där offentligheten, akademi och näringsliv gick samman för att skapa någonting nytt.

– Vårt jobb är att bidra med samhällsnytta och tillväxt, och slarvigt kan jag ibland tänka att det är ett sätt att beskriva området social innovation. Det är det som ska driva oss, att göra samhället bättre och samtidigt stimulera tillväxt i regionen, säger Niclas Melin.

Idag arbetar Niclas Melin med att skapa och utveckla samarbeten för att driva på regionala och nationella förändringsprocesser kopplat till social innovation. Med titeln ”digital kultuvator” har han under våren bland annat engagerat sig i Mötesplats Social Innovations samtalsserie ”Re-Act”, en digital samtalsserie som lyft just värdet av re-skilling i tider av kris och snabba skiften.

– Vi har rört oss i samma sammanhang som MSI, och under våra många möten har vi alltid haft väldigt intressanta diskussioner som kan kopplas till just stadsomvandling, re-skilling och livslångt lärande. I våras så kände vi att vi borde göra någonting tillsammans för att lyfta denna frågan, och vi började smida planer för en kunskapsallians.

Re-skilling och livslångt lärande – ett av MSI:s temaområden

Under våren har MSI arbetat med flera olika teman som kan kopplas till krisdriven social innovation. Ett av dessa teman har varit just ”re-skilling och livslångt lärande” och genomförts i samarbete med NetPort Science Park och Region Blekinge. Den 24 september genomförs den tredje och sista delen under rubriken är ”Kan krisen bli en språngbräda för systemomställning?”.

– Tillsammans har vi gjort något helt nytt, och jag tycker det har varit djärvt av oss att våga genomföra ett obeprövat format i ett obeprövat sammanhang. Vi har lärt oss så mycket på vägen, och vi har stärkt förtroendet mellan våra respektive organisationer, säger Niclas Melin.

Det var i samarbetet mellan MSI, NetPort och Region Blekinge som idén med att lyfta just re-skilling och livslångt lärande som temat föddes. Krisen har helt enkelt tvingat företag, organisationer och individer att göra nya saker på nya sätt, och det fanns ett gemensamt behov att synliggöra innovativa arbetssätt och lyfta nya sätt att organisera sig under krisen.

– Vi vet ju alla att en kris kommer att gå över, men det viktigaste blir ju lärdomarna. Hur kan vi hitta saker som gör oss bättre efter krisen? Men kanske också saker som vi kan lära oss för att få nytta av redan under krisen, säger han.

Samtidigt vill Niclas Melin också poängtera att ”re-skilling” är ett svårt begrepp.

– Det är långt ifrån alla som är med på vad re-skilling egentligen är, och det är någonting jag har lärt mig. Vi behöver skapa ett inkluderande språk när vi pratar om dessa saker. I synnerhet när vi nu går över till att göra saker digitalt och har möjlighet att inkludera ännu fler inom det sociala innovationsfältet.

Vill du läsa mer om re-skilling och livslångt lärande? Du hittar mer information på vår hemsida

Mål och förväntningar inför Re-Act 3

Inför den sista och avslutande delen i samtalsserien hoppas Niclas Melin att kunna bidra till framåtriktad rörelse genom att hjälpa deltagarna på webbinariet att se möjligheter för sina företag och organisationer att röra sig i en önskvärd riktning.

– Jag ser fram emot ett samtal där vi kan lyfta det faktum att vi befinner oss mitt i en kris som vi inte vet hur länge den kommer att hålla i. Hur kan vi använda denna lucka för att bygga ett samhälle vi faktiskt vill ha? Fokus måste ligga på hållbarhet – och vi vill ge praktiska insikter kring hur organisationer och individer kan agera, säger han.

Anmäl dig till webbinariet Re-Act del 3
Missa inte den tredje och avslutande delen av ”Re-Act: En digital samtalsserie om re-skilling, omställning och samhandling vid snabba skiften” den 24 september klockan 9-11.

Anmäl dig här: https://re-act-del-3.confetti.events/