Vad är social innovation?
”Social innovations are new ideas that meet social needs, create social relationships, and form new collaborations. These innovations can be products, services, or models addressing unmet needs more effectively.”
Mötesplats Social Innovation definierar social innovation utifrån EU-kommissionens innovations- och tillväxtstrategi: ”nya innovativa tjänster, produkter, processer, samarbeten och metoder som strävar efter att möta samhällets utmaningar”.
EU-kommissionens arbete med social innovation hämtar mycket av sin logik från det arbete som gjorts inom ramen för BEPA (Bureau of European Policy Advisors), den förra EU-kommissionens expertgrupp. I rapporten, Empowering People, driving change: Social innovation in the European Union (2011) delas sociala innovationer upp i tre huvudsakliga kategorier:
Gräsrotsinitiativ som på nya sätt möter sociala behov, och som inte tillgodoses av marknaden eller den offentliga sektorn.
Samhälleliga innovationer där gränsen mellan olika samhälls-sektorer suddats ut och där innovationen riktar sig till hela samhället.
Systemförändrande sociala innovationer som vill förändra värderingar, kulturer, strategier och politik där innovationen riktar sig till hela samhället.
Det som förenar alla begreppen är att de vill bredda innovations- och entreprenörskapsarbetet till att inte bara inkludera traditionella innovatörer och företag. Det är också ett sätt att ”låna” logiker från andra sektorer för att hitta nya och mer effektiva driftsformer. Social innovation fokuserar på nya lösningar och innovationer, och kan därför uppstå i olika former och finnas från gräsrots- till global systemnivå.
Såväl socialt företagande som samhällsentreprenörskap bygger på att man använder sig av företagandets och entreprenörskapets logik för att lösa samhällsutmaningar på ett mer effektivt sätt och syftar, i vissa fall, till att skapa organisationer som kan bära sig själva ekonomiskt och därmed minska beroendet av bidrag och donationer.
Dessa aktörer arbetar oftast tvärsektoriellt och kännetecknas av sin hybridform. Det är därför viktigt att anpassa stöd, struktur och system utifrån detta. Vad som är viktigt att poängtera är att samhälls- och socialt entreprenörskap kan vara innovativt och skapa nya lösningar, men behöver inte vara det.
Varför social innovation?
En av de främsta drivkrafterna till att social innovation har fått förnyad kraft det senaste decenniet är att vi står inför stora samhällsutmaningar som kräver delaktighet av alla samhällets medborgare och samhällssektorer. En avgörande faktor för att detta ska ske är en breddning av entreprenörskaps- och innovationsbegreppen för att mobilisera fler aktörer att lösa samhällsutmaningar. Det i sin tur kräver nya driftsformer och nya former för samverkan, finansiering, styrning och kunskapsutveckling.
Allt fler är idag eniga om att vi behöver sociala innovationer för att vårt samhälle ska fortsätta att utvecklas, för att vi ska få fortsatt ekonomisk tillväxt och för att våra gemensamma funktioner ska förändas i takt med att den tid vi lever i förändras och förnyas. På samma sätt som vi systematiskt arbetar med traditionell innovation behöver vi systematisera innovation som har samhällsnytta som främsta mål och drivkraft.
EU och social innovation
Förändring av innovationssystemet
Dessa entreprenörer med nya samhällsnyttiga idéer möter ofta hinder i sina försök till etablering. Deras affärsmodeller passar inte in i traditionella sätt att värdera innovationer och företag. För att ta tillvara dessa initiativ krävs innovativa politiska lösningar som ger stöd och incitament för att området ska kunna utvecklas.
Nya samarbeten och lösningar
Vare sig näringsliv, offentlig sektor eller idéburen sektor kan klara utmaningarna på egen hand. Det krävs därför nya former av samarbeten som i sin tur kan leda till nya lösningar, innovationer och idéer. I samband med detta uppstår också nya sorters företag, en slags hybrider som kombinerar vinstintresse med målsättningen att göra en samhällsinsats.
Fördelarna med social innovation
Samhällsutmaningar ställer i allt högre utsträckning krav på nya aktörskonstellationer och samverkansformer. I kölvattnet av dessa nya samverkansinitiativ uppstår nya former, metoder och modeller för hur vi bättre ska kunna arbeta tillsammans framöver. Exempel på detta är utvecklingen av labb, testbäddar och andra liknande arenor.
Social innovation strävar många gånger efter en ökad delaktighet hos medborgarna. Dels för att stärka sammanhållningen i samhället och därmed demokratin, men också för att komma åt människors verkliga behov.
Vilka är utmaningarna?
Samhällsentreprenörer drivs inte i första hand av vinstmaximering. Man vill kunna leva på sina företag för att minska sårbarheten i beroendet av offentligt stöd men återinvesterar många gånger överskottet i företaget/verksamheten. Detta innebär i sin tur att man har vissa svårigheter i kontakter med affärsutvecklare, banker och investerare. Det behövs en utveckling av nya finansieringsmöjligheter och öka kunskapen om sociala innovationers betydelse för arbetsskapande och samhällsutveckling.
För att kunna bedöma resultat och effekter av social innovation och samhällsentreprenörskap behövs nya modeller och mätmetoder. Detta arbete pågår intensivt både internationellt och i Norden. De investeringar som behövs inom miljö- och energiområdet, inom hälsa och nya arbetstillfällen är av den storleksordningen att resultat och effekter måste kunna redovisas för att kunna attrahera tillräckligt stora investeringar. Mötesplats Social Innovation publicerade 2018 boken “Alla pratar om det, men få gör det – en handbok i effektmätning”. (ADLINK) Handboken är tänkt som en guide för alla som är intresserade av att lära sig mer om det växande fältet kring att mäta sociala effekter.