Alla innovationer kan sägas ha en social dimension i och med att de utvecklas och används i ett socialt sammanhang samt att de får sociala konsekvenser. Däremot används social innovation som benämning på de innovationer vars primära mål och medel är sociala. Det innebär dels att deras främsta syfte är att möta samhällsutmaningar och förbättra människors livsvillkor, dels att de utvecklas genom kollektiva processer där det skapas nya sociala praktiker, relationer och strukturer. Dessutom har tre centrala dimensioner urskilts i social innovation:
- Möta sociala behov
- Förändra sociala relationer
- Öka människors egenmakt/empowerment
Sociala innovationer kan ta sig formen av nytänkande metoder, verksamheter, samarbeten m.m. De kan utvecklas på alla nivåer i samhället – från lokal till global nivå. De utvecklas i alla samhällssektorer – civilsamhälle, offentlig sektor, näringsliv och akademi – och ofta i tvärsektoriell samverkan. Det ”nya” eller ”nytänkande” i social innovation handlar om att det:
- Skiljer sig åt från det som redan är etablerat i samhället, utifrån de sociala målen och medlen. Det kan handla om något som är nytt i det aktuella sammanhanget, t.ex. för ett visst verksamhetsområde eller en viss organisation, målgrupp eller plats. Det kan även handla om på vilket sätt det skiljer sig åt, t.ex. att det består i en ny metod, tjänst verksamhet m.m., eller att det utvecklas genom nytänkande samarbeten och samskapande med målgrupper och intressenter. Det kan även skilja sig åt genom alternativa sätt att förstå en viss samhällsutmaning eller alternativa samhällsvisioner.
- Uppfattas vara bättre än det som är etablerat i samhället, utifrån de sociala målen och medlen. Det kan handla om något som uppfattas som mer rättvist, hållbart eller effektivt. Eftersom detta avgörs av bedömarens värderingar, intressen och ideologier, kan olika samhällsaktörer ha skilda uppfattningar om vilken förnyelse som är önskvärd.
Referenser: Lindberg 2021, Mulgan & Pulford 2010, Moulaert et al. 2013, Phills et al. 2008