En ny rapport samlar behov och möjligheter för social innovation inom inkludering, arbetsmarknad och utbildning. Resultaten har presenterats för Svenska ESF-rådet som kommer att använda underlaget i en utlysning nästa år.
I arbetet som Sveriges nationella kompetenscenter för social innovation i Europeiska socialfonden har Mötesplats Social Innovation vid Malmö universitet tillsammans med Nationella nätverket för Samordningsförbund genomfört en enkät och dialogprocess med flera idéburna organisationer, däribland Famna och Coompanion. Planen är att göra en årlig omvärldsspaning genom att samla in aktuella behov och möjligheter för social innovation inom inkludering, arbetsmarknad och utbildning. Årets resultat och reflektioner är sammanställda i rapporten: ”Omvärldsspaning till ESF:s stöttning av social innovation – rapport av Sveriges nationella kompetenscenter för social innovation, 2025”.
Syftet med omvärldsspaningen är att resultatet ska användas i Svenska ESF-rådets utlysningsarbete.
– Underlaget är till stor hjälp i vårt utlysningsarbete och kan också bidra till vad vi bör tänka på när vi går in i en ny programperiod. Rent konkret kommer delar av omvärldsspaningens resultat användas i en utlysning redan 2026, säger Conny Göterfors, nationell samordnare, programområde E för social innovation.
Stöd för testande och samverkan över gränser och på lång sikt behövs
Fyra centrala slutsatser lyfts i rapporten. För det första lyfter aktörer fram behovet av mer stöd som möjliggör testande och samverkan över organisationsgränser och på lång sikt. Till exempel begränsas samverkan av projektlogik och medfinansieringskrav exkluderar exempelvis civilsamhällesorganisationer.
Tvärgående problem på systemnivå kräver tydligare policyinriktning och reformarbete
För det andra behövs en tydligare policyinriktning. Utmaningar som berör unga som varken arbetar eller studerar (UVAS), utrikesfödda kvinnor, långtidsarbetslösa, och individer som lämnat kriminalitet eller institutionsvård ligger sällan på individnivå utan handlar om tvärgående problem och utmaningar i svenska system. För att tackla samhällsutmaningar som utmanar dominerande normer och rådande strukturer krävs ett mer aktivt reformarbete. Politiken behöver därmed involveras och i högre grad skapa rätt förutsättningar för att hållbara sociala innovationer ska vara möjliga.
Långsiktig och innovativ finansiering efterfrågas
För det tredje lyfter aktörer behov av finansiering som sträcker sig längre än enstaka projektperioder, med möjlighet att trappa upp insatser från förstudie till implementering och skalning. Det framhålls att innovation innebär osäkerhet; därför bör ersättningsmodeller premiera lärande, iteration och resultat på systemnivå snarare än endast kvantitativa individmål. Finansiärerna uppmanas att samskapa utlysningar tillsammans med andra berörda samhällsaktörer och direkt med målgruppen/slutanvändarna för att säkerställa relevans och lokalt ägarskap. Krav på hög medfinansiering behöver mjukas upp för idéburna och små aktörer, samtidigt som stödet ska kunna täcka indirekta kostnader för samverkan och administration. Flera röster föreslår blandfinansiering och resultatdelningsmodeller – till exempel sociala utfallskontrakt – som delar risk mellan stat, region, kommun och privata investerare. Dessutom efterfrågas en uppföljningskultur som kombinerar kvantitativa indikatorer med kvalitativa berättelser om egenmakt/empowerment, förbättrad samordning och långsiktig samhällsnytta, snarare än strikt resultatstyrning på kort sikt. Ett mer enhetligt uppföljnings- och utvecklingsarbete nämns där också nära koppling till forskning och konkret kunskapsutveckling och -spridning blir viktiga inslag för att dra nytta av de erfarenheter som projekten producerar.
Närmare koppling mellan praktik, lärande och utveckling lyfts
Slutligen, för det fjärde lyfter aktörer vikten av att få en mer nära koppling mellan praktik, lärande och utveckling. Att varje projekt integreras i ordinarie verksamhet ökar möjligheterna till hållbarhet, spridning och skalning medan kopplingen till forskarvärlden kan bidra till höjd kvalitet och legitimitet. Olika professioner behöver samverka för att projekten, som ofta hanterar en eller flera komplexa utmaningar, ska generera det värde som efterfrågas.
Dialogprocess bra arbetssätt för att stärka hållbar social innovativ utveckling
Rapporten lyfter även fram att sociala innovationer kan utvecklas på alla nivåer i samhället och att samverkan mellan olika samhällssektorer är avgörande för att möta de komplexa utmaningar som finns. Den visar att det finns ett stort engagemang och en vilja från aktörer inom fältet att bidra genom enkäten.
– Vi ser ett växande intresse för att delta i omvärldsspaningen. Men det krävs uthållighet, det tar tid att etablera och sprida en sådan möjlighet, säger Mattias Bergström, som leder arbetet med omvärldsspaningen inom Nationellt kompetenscenter för social innovation.
– Vi är mycket positivt inställda till detta arbetssätt och ser fram emot ytterligare dialog för att stärka förutsättningarna för hållbar socialt innovativ utveckling, säger Conny Göterfors.
Läs mer om Kompetenscenter för social innovation i Europeiska socialfonden.
Text: Lotta Orban
Ännu inga kommentarer, välkommen med din synpunkt nedan