Forskarstafetten med Maxim Vlasov

Vem är du?

Jag heter Maxim Vlasov. Jag vill gärna beskriva mig själv som både forskare och praktiker. Mitt stora intresse är människans relation med resten av naturen och dess betydelse för vår gemensamma överlevnad i en tid av ekologisk kollaps och andra kriser. Som akademiker delar jag mitt arbete mellan Handelshögskolan vid Umeå Universitet, där jag disputerade med en avhandling om nya gröna vågen och arbetat som universitetslektor sedan dess, och Centrum för Naturvägledning vid SLU där jag började som forskare vid årsskiftet. Men min forskning är nära sammanflätade med praktik där jag engagerar mig som naturguide och lärare i överlevnadskunskaper, naturkontakt och friluftsliv, inte minst på en årslång folkhögskolekurs som heter Naturliv. 

Vad är din relation till social innovation i din forskning?  

Min relation med begreppet började med att jag studerade människor som medvetet väljer att växla ned, lämna sina stadsliv och kontorsjobb och flytta ut på landet för att bli självförsörjande. Många startar även småskaliga företag med fokus på odling, produktion och förädling av mat. Jag såg att deras val och handlingar hade en stor betydelse för hållbar samhällsomställning men det var annorlunda från teknologiska lösningar som annars dominerar politiken och samhällsdebatten. Istället bidrog de människor jag studerat med alternativa värderingar och sätt att leva och organisera matsystem som kan vara mindre beroende av fossila bränslen och tillväxt.  

Den sorters sociala innovationer kommer ofta från gräsrotsrörelser och har inte samma resurser och kapital bakom sig – och därför behöver mer uppmärksamhet och stöd.  Det är något som jag även brukar prata om för mina ekonomstudenter när jag undervisar om samhällsentreprenörskap och social innovation. 

Vad är social innovation för dig idag?  

För mig handlar social innovation om att möta den ekologiska kollapsen som vad den i grunden är: en relationell kris, präglad av separationen mellan människa och resten av naturen. När naturen förstås som resurs reduceras relationer till extraktivism, förstörelse och ett ensidigt fokus på ekonomisk tillväxt. Mycket av dagens innovationsarbete riktas mot tekniska lösningar som behandlar symptom snarare än de underliggande orsakerna. Tänk till exempel på den så kallade ’gröna energiomställningen’ som inte bara kräver ofantliga mängder el och metaller utan även hotar ekosystem, lokalsamhällen och samers rättigheter.

Social innovation innebär i stället att omförhandla vår relation till naturen – att erkänna att vi inte står över utan är del av ett ekologiskt släktskap. Det kräver andra sorters lösningar som hjälper oss att minska vår konsumtion och ha en djupare omprövning av vad vi menar med ett gott liv och hur vi organiserar våra lokalsamhällen, snarare än mer teknik. 

Kort om pågående forskning?  

Jag arbetar med två forskningsprojekt just nu som båda kretsar kring friluftsliv, miljöhumaniora och praktikbaserad forskning. 

Första projektet är finansierat av Formas och går under namnet ’Surviving with more-than-human kin’. Det går ut på att utveckla praktiken bakom att lära ut och guida människor inom traditionella överlevnadskunskaper som är inspirerade av vår långa historia som jägar-samlare. Det kan vara att man gör upp eld med friktion, lär sig om ätliga och medicinala växter, eller skapar användbara saker från det man hittar i naturen. Jag är intresserad av de etiska, filosofiska och pedagogiska aspekterna i detta samt huruvida och hur dessa kunskaper kan stärka vår naturkontakt och hjälpa oss navigera genom kriser. Ett exempel som är relevant för social innovation är mitt samarbete med Rewilding Sweden för att utveckla en ny metod för att ta människor ut i naturen, där man får aktivt delta i manuell restaurering av vattendrag och skogar och samtidigt lära sig bortglömda kunskaper och färdigheter för naturliv och även att leva som en grupp i skogen och samarbeta för att uppfylla sina grundläggande behov. Det kan vara en modell för regenerativ friluftspedagogik och turism helt enkelt. 

Andra projektet, ’Ecological Pilgrimage’, är ett större nordiskt samarbete finansierat genom Biodiversa+ där vi utforskar vilken roll vandring – eller gående som praktik – kan spela i en tid av klimatkris, artförlust och existentiell osäkerhet. Det finns ofta en förväntning att friluftsliv och vistelse i naturen i sig ska stärka vår relation till naturen. Men samtida friluftsliv har också blivit ohållbar, präglad av resande, slitage på landskap och konsumtion av utrustning.  Inspirerade av pilgrims­vandringarnas historiskt transformativa kraft, men utan att reproducera deras religiösa form, leker vi med ’pilgrimage’ som koncept och intervention: vilken typ av existentiell resa krävs i dessa tider? Genom ett nordiskt samarbete genomförs vandringsinterventioner på olika platser i Sverige, Finland, Norge och Island, där vandringen utforskas som en relationell praktik för att omförhandla människans plats i ett mer‑än‑mänskligt sammanhang. 

Vad anser du är dagens viktigaste fråga relaterat till social innovation?

 En av de viktigaste frågorna för social innovation idag är dess ofta outtalade antropocentrism. Social innovation tenderar att fokusera på mänskliga behov och så kallade sociala problem, medan ekologiska kriser i stor utsträckning lämnas till teknologisk innovation och naturvetenskap. Detta riskerar att reproducera uppdelningen mellan det sociala och det ekologiska, människan och naturen. En avgörande utmaning är därför att omdefiniera vad vi menar med det sociala – att inkludera även icke‑mänskliga aktörer och erkänna att mänskligt välmående är beroende av levande relationer med mer‑än‑mänskliga världar. Social innovation handlar då om att tänka om gemensamt välmående i relationella termer, snarare än enbart om att optimera mänskliga system. 

Vem vill du skicka vidare stafettpinnen till och varför? 

Jag skickar stafettpinnen till Malin Lindberg eftersom hennes forskning synliggör civilsamhällets perspektiv och stärker dess roll i att driva på omställningen mot ett hållbart och mer rättvist samhälle, inte minst i norra Sverige.