Vem är du?

Jag heter Päivi Juuso och är professor och docent i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet. Jag är legitimerad sjuksköterska och distriktssköterska och har i min forskning intresserat mig för hur vi kan främja hälsa, välbefinnande och delaktighet genom nya arbetssätt och samverkan mellan forskning, vård och samhälle.

En viktig utgångspunkt för mig är de förutsättningar och utmaningar som finns i norra Sverige, där geografiska avstånd, demografiska förändringar och tillgång till vård ställer särskilda krav på hur vi utvecklar framtidens hälsa och välfärd.

Jag arbetar också med utbildningsutveckling och nordiska/Arktiska samarbeten. En viktig utgångspunkt för mig är de förutsättningar och utmaningar som finns i norra Sverige, där geografiska avstånd, demografiska förändringar och tillgång till vård ställer särskilda krav på hur vi utvecklar framtidens hälsa och välfärd.

Vad är din relation till social innovation i din forskning?  

Min forskning har en koppling till social innovation genom mitt intresse för hur nya lösningar kan utvecklas för att möta samhällsutmaningar inom hälsa och välbefinnande. Jag intresserar mig särskilt för hur naturbaserade insatser kan bli en del av hälsofrämjande arbete och vård, och vad som krävs för att sådana insatser ska kunna utvecklas, införas och bli långsiktigt hållbara. Här möts flera perspektiv: omvårdnad, entreprenörskap, innovation och offentlig verksamhet.

Jag undersöker bland annat hur mindre företag och offentliga aktörer kan samverka, men också vilka organisatoriska och ekonomiska strukturer som möjliggör eller hindrar nya lösningar.

Jag undersöker bland annat hur mindre företag och offentliga aktörer kan samverka, men också vilka organisatoriska och ekonomiska strukturer som möjliggör eller hindrar nya lösningar. För mig är social innovation därför inte enbart att utveckla något nytt. Det handlar också om att förändra hur vi samarbetar, organiserar verksamheter och tar till vara lokala resurser för att skapa värde för människor och samhälle.

Vad är social innovation för dig idag?  

För mig är social innovation att hitta nya och hållbara sätt att möta mänskliga och samhälleliga behov – särskilt när etablerade arbetssätt inte räcker till. Det behöver inte alltid handla om en helt ny idé eller teknik. Innovation kan också uppstå när vi kombinerar befintlig kunskap på nya sätt, involverar aktörer som vanligtvis inte arbetar tillsammans eller utmanar invanda föreställningar om hur vård och hälsofrämjande insatser ska organiseras.

För mig är social innovation att hitta nya och hållbara sätt att möta mänskliga och samhälleliga behov – särskilt när etablerade arbetssätt inte räcker till.

Jag tänker särskilt på möjligheterna i norra Sverige, där lokala miljöer, natur och människors kunskaper och erfarenheter kan vara viktiga resurser. Men en god idé blir inte automatiskt en social innovation med verklig betydelse. Det krävs också att lösningen svarar mot människors behov, fungerar i praktiken och kan upprätthållas över tid. Social innovation handlar för mig därför både om nytänkande och om att skapa förutsättningar för förändring. 

Kort om din pågående forskning?  

En del av min pågående forskning handlar om naturbaserade insatser och deras möjligheter att främja hälsa och välbefinnande. Jag undersöker bland annat hur sådana insatser kan utvecklas och integreras i vård och omsorg, och hur samverkan mellan forskning, offentliga verksamheter och mindre företag kan bidra till att de får en mer etablerad plats.

Vi har också undersökt hur upphandling och offentliga strukturer påverkar små företags möjligheter att erbjuda naturbaserade insatser inom svensk hälso- och sjukvård. Här blir det tydligt att även insatser med potential att skapa samhällsnytta kan möta hinder när de ska omsättas i praktiken.

Jag arbetar också med nordiska samarbeten kring utveckling av nya arbetssätt inom vård och omsorg, bland annat med fokus på äldre personer och användning av natur och digital teknik. Gemensamt för dessa forskningsområden är intresset för hur kunskap kan omsättas i praktiken och hur nya lösningar kan bli relevanta, tillgängliga och hållbara även i glesbefolkade områden.

Vad anser du är dagens viktigaste fråga relaterat till social innovation?  

Jag tycker att en av de viktigaste frågorna är hur vi går från goda idéer och lovande forskningsresultat till lösningar som faktiskt används och gör skillnad för människor. Vi behöver bli bättre på att förstå vad som krävs för att nya arbetssätt ska kunna införas och leva vidare: fungerande samverkan, långsiktighet och kunskap om effekter och organisatoriska strukturer som ger utrymme för utveckling. Det gäller inte minst mindre företag och lokala initiativ som vill bidra till hälsa och välfärd men möter etablerade system och regelverk.

Lösningar som fungerar i större städer är inte självklart lämpliga i norra Sveriges glesbygder.

En annan central fråga är jämlikhet. Social innovation behöver utvecklas utifrån människors olika behov och lokala förutsättningar. Lösningar som fungerar i större städer är inte självklart lämpliga i norra Sveriges glesbygder. Vi behöver därför inte bara fråga oss vilka nya lösningar vi kan skapa, utan också vilka som får tillgång till dem, vilka värden de skapar och hur vi kan göra dem långsiktigt hållbara.

Vilken forskare vill du skicka vidare stafettpinnen till och varför? 

Jag vill lämna stafettpinnen vidare till Louise Yngve vid Högskolan i Borås. Hennes forskning om civilsamhällets roll och samverkan mellan idéburna organisationer och offentlig sektor väcker frågor som jag tycker är viktiga för social innovation. I min egen forskning intresserar jag mig för hur nya lösningar för hälsa och välbefinnande kan utvecklas och bli en del av vård och omsorg. Jag ser därför en intressant koppling i frågan om hur civilsamhället och idéburna aktörer kan bidra till nya sätt att möta samhällets behov.