Har Norge något att lära av Sverige när det gäller social innovation? Och är gapet mellan stad och landsbygd rent av en myt? Helt säkert är dock att Charles Leadbeater tycker att samhällsentreprenörer borde umgås mer med människor vars åsikter de inte delar. Social Innovation Summits första dag avslutades med starka åsikter och intressanta insikter.

Eftermiddagspasset inleddes av Bjørnar Laabak, politisk statssekreterare åt Jan Tore Sanner, Norges kommunal- och moderniseringsminister. Bjørnar berättade hur den norska regeringen arbetar med social innovation. Men allra först uttryckte han sin beundran för den nylanserade boken 100 sociala innovationer som kan förändra Sverige och menade att Norge helt säkert hade mycket att lära av den.

Den norska regeringen har bland annat satsat pengar på att bekämpa den växande fattigdomen, via ”områdessatsningar” i flera städer. Satsningar på att bekämpa arbetslöshet, kriminalitet och alkoholism görs också.

– Jag tror att Norge och Sverige har mycket gemensamt och vi kan absolut dra nytta av att visa upp goda exempel på vad vi gör. Det är viktigt att kommunala tjänstemän och politiker uttrycker sitt stöd för samarbete med sociala entreprenörer. Jag tror också att kommunerna behöver ändra sitt sätt att arbeta. Med hjälp av sociala entreprenörer kan kommunerna leverera fler bra tjänster till fler människor, för mindre pengar, sa han.

Klyfta eller inte?
Under rubriken Landet och staden – en kraft för social innovation var det sedan dags för paneldiskussion, där utöver Bjørnar Laabak även Adam Arnesson, Teo Härén och Victoria Percovich Gutierrez deltog. Mia Odabas ledde samtalet, som tog sin början i frågan om det verkligen finns en klyfta mellan stad och landsbygd.

– Nej, det stämmer inte helt att vi har en sådan klyfta. Att säga att någon bor på ”fel sida av klyftan” riskerar också att segmentera en bild som ofta målas upp i massmedia. Och den bilden skiljer sig mycket från hur det ser ut i verkligheten, sa Teo Härén.

– Jag ser snarare att det finns en annan klyfta, eller konflikt. Du kan precis lika gärna vara ”förlorare” om du bor i fel stadsdel i en storstad som om du bor på landsbygden. Och de här båda kan ha mycket gemensamt med varandra. Frågan är mer komplex än att handla om bara stad och land, sa Victoria Percovich Gutierrez.

Planetskötare eller bonde?
”Eko-Bonden” Adam Arnesson, som gärna kallar sig planetskötare istället för bonde, menade att hans perspektiv är större än både landet och staden. Han ser sitt arbete som en del i att skapa en bättre planet.

– Jag hittar och möter många som vill förbättra vår värld, både på landet och i städer. De tänker likadant som jag. Planetskötare finns överallt!

Panelen resonerade också kring vad som egentligen är stad och vad som är landsbygd. Städer ser väldigt olika ut och varierar mycket i storlek, precis som en by kan bestå av allt från bara några hus till flera hundra invånare. Såväl de demografiska som geografiska skillnaderna är stora, överallt.

Att det finns kreativa människor som vill satsa på sociala innovationer såväl i städer som på landsbygden var panelen enig om. Skulle social innovation kanske rent av kunna överbrygga en eventuell klyfta mellan stad och land? Panelen såg klara förutsättningar för detta, exempelvis inom områden som mat och hållbarhet.

Samtid och framtid
Slutligen plats på scenen för Charles Leadbeater, som för 30 år sedan skrev boken The Rise of the Social Entrepreneur. På sitt brittiska och lite lakoniska sätt gav han oss sin bild av vad som hänt inom området sedan dess, vad han tänker om samtiden och om vår framtid.

– De sociala entreprenörer som jag lärde känna för 30 år sedan var duktiga på att lösa problem och att fylla ut gap och tomrum med nya lösningar. De agerade ”mellan system” och löste frågor som ingen då brydde sig om. Och jag möter fortfarande många som är duktiga på att starta och driva idéer framåt, men däremot få som är duktiga på att springa mellan system. Med tanke på hur mycket fantastiskt som görs tycker jag att det är konstigt att vi inte ser större effekt, sa han och fortsatte:

– Status quo fungerar inte. Vi saknar en gemensam berättelse av framgång för sociala entreprenörer. Vilket i sin tur öppnar upp för exempelvis populism. Social innovation behöver ett genombrott; vi behöver tillsammans skapa framgångsberättelser. Därför hoppas jag att det skapas en ny ordning ur det kaos och ur den oroliga tid som vi lever i nu.

Banbrytande innovationer
Som exempel på en social innovation från ”förr” berättade Charles Leadbeater historien om hur p-pillret uppfanns. Något som går att lära av den historien är att för att skapa framgångsrik innovation krävs det att vara banbrytande inom fyra områden: tänkande, teknologier, organisation och kultur.

– Vi måste arbeta i team, över gränser och skapa en ”genombrottsrörelse”. Nya rörelser skapar nya marknader. Vi måste också lansera fler alternativa utopier och framtider. För att lyckas med det måste vi vara ambitiösa, ställa större frågor och arbeta med människor som vi inte känner eller är överens med, avslutade han.

Bild: Gustaf Johansson