Läs intervjun med Per Grankvist om hans syn på socialt entreprenörskap. Per Grankvist är journalist, författare och föreläsare med fokus på hållbarhet. Han är även ledamot i Tillväxtverkets styrelse. I en intervjuserie ger tre representanter för vår huvudpartner Tillväxtverket sitt perspektiv på socialt företagande och innovation. Håll utkik efter kommande intervjuer med Amir Sajadi, social entreprenör och styrelseledamot samt med generaldirektör Gunilla Nordlöf.
Foto: Anna Hållams
Hur ser du på skillnaden traditionellt entreprenörskap kontra socialt entreprenörskap?
Jag vill börja med att kommentera begreppet ”socialt entreprenörskap”. Det är en anglicism som rent språkligt blir en falsk vän som tenderar att föra tankarna till att det enbart handlar om sociala frågor eller olika typer av hjälpverksamhet. Därför rekommenderar svenska språkrådet att man istället använder begreppet ”samhällsentreprenör”.
Medan en vanlig entreprenör försöker lösa ett vardagsproblem och tillgodose ett behov med sina produkter eller tjänster strävar en samhällsentreprenör efter att direkt eller indirekt lösa ett samhällsproblem med sin affärsidé. Det kan handla om att starta ett bemanningsföretag för att underlätta för utlandsfödda att etablera sig på arbetsmarknaden eller om att göra det lättare för människor att köpa och sälja begagnade leksaker som ett sätt att minska mängden avfall. För en utomstående är skillnaden alltså inte alltid självklar när man ser verksamheten, men det som definierar samhällsentreprenörer är just att intentionen med verksamheten är bredare. Vinstintresset är jämbördigt med intresset för att lösa ett samhällsproblem.
Hur kommer det sig då att området samhällsentreprenörskap väcker allt större intresse just nu?
De två stora samhällsfrågor vi står inför i Sverige är hållbarhetsfrågan, med särskilt fokus på klimateffekterna, och integrationsutmaningen. Entreprenörer har i alla tider försökt hitta nya lösningar på aktuella problem och när samhällsproblemen vuxit i omfattning har också intresset för att lösa dem gjort det.
Hur kan en satsning på samhällsentreprenörskap och företagande bidra till hållbar tillväxt?
Att tänka starta företag som har fler mål än bara vinst är en tanke som formar en allt större del av samtidens och framtidens entreprenörer. Det är viktigt att understryka att vinstintresset inte är underordnat andra intressen, utan likställt, för det spelar faktiskt ingen roll hur ”snäll” en företagare är – om man inte tjänar några pengar på det kommer det aldrig gå i det långa loppet. Jag tycker mig också se hur en ökad konsumtionströtthet också spelar in. Vi behöver verkligen inte fler saker, utan färre och bättre grejer, och i många fall behöver vi inte ens grejerna utan bara tillgången till dem.
För att kunna nå de klimatmål det internationella samfundet enades om i Paris måste vi ställa om från en rätlinjig köp-och-släng-kultur till en cirkulär ekonomi där inga resurser går till spillo och där vi dessutom delar på så mycket som möjligt. Idag släpper vi ut mer än 11 ton co2 per person i Sverige. Den siffran ska halveras varje årtionde för att slutligen vara nära noll. Det innebär en stor förändring av våra liv men behöver inte innebära en förändring av vår livskvalitet. Vi kan fortsätta ha tillväxt i ekonomin utan att för den skull konsumera mer grejer. Insikten om hur vi måste förändras representerar en rolig utmaning för många entreprenörer som därmed kan bidra till att snabba på omställningen till ett hållbart samhälle, och det är också en av de intressantaste utmaningarna som Tillväxtverket förstås ska bidra till.
Ännu inga kommentarer, välkommen med din synpunkt nedan