Hur ökar vi chanserna för att fler goda projekt ska leda till bestående samhällsförändring? Vad krävs för att lysande stjärnor ska bli ”business as usual”? Det var några av frågorna som diskuterades vid ett av rundabordssamtalen på Social Innovation Summit 2016.

Som inramning till diskussionen fick vi lyssna till fyra personer som alla varit med om att antingen genomföra förändring internt eller försökt göra det som utomstående entreprenörer. De delgav oss sina erfarenheter och visade på några projekt, uppdrag eller utmaningar som de stött på.

Först ut var Catja Appelros, från E.ON Sverige, där hon i dag arbetar som strategichef inom försäljning (efter att ha varit hållbarhetschef några år). Hon berättade först om en utmaning hon och E.ON stött på, kring sociala klausuler. I samarbetet med fastighetsägare blir de med jämna mellanrum uppmanade att anställa någon från ett speciellt bostadsområde, som kanske ska renoveras. Uppmaningen går dock stick i stäv med de principer som finns inom E.ON, där kravet är att alla lediga tjänster måste utlysas offentligt och brett.

– I det här fallet blir den sociala klausulen ett problem för oss som företag. Här tycker jag att vi snarare borde ha fokus på det långsiktiga målet istället för medlet, alltså se till vilka större problem vi vill lösa och inte bara snäva in på själva projektet eller visstidsanställningen, sa hon.

Platt till marken

Catja berättade också om ett stort projekt som de gjort i ett område i Malmö, där alla möjligheter att lyckas såg ut att finnas, för att göra stor nytta inom många områden. Istället föll satsningen platt till marken, vilket fick Catja att, i efterhand, dra några lärdomar:

– För att lyckas i den här typen av samverkansprojekt gäller det att ta tid i början till att fundera över såväl de egna som övrigas drivkrafter och vilken nytta alla vill ha ut av projektet. Jag menar också att man behöver fundera över hur mycket tid och pengar alla är beredda att investera i projektet och hur riskerna ska balanseras eller fördelas. Och slutligen tycker jag att alla aktörer behöver ta ställning till hur länge alla inblandade förväntas hålla ut i väntan på resultat, sa Catja.

Mångfald rakt igenom

Fadi Barakat från Manpower berättade bland annat att de inom Manpower försöker att inte bara öka mångfalden bland sina jobbsökande, utan att också öka mångfalden inom företaget. Det gäller att inte bara prata, utan att också göra. Han gav oss ett konkret exempel på hur de arbetat för att nå ut till fler och nya målgrupper:

– I samarbete med Stena Fastigheter sände vi ut olika arbetserbjudanden via Stenas hyresavi, för att nå ut bredare och nå ut i vissa bostadsområden, sa Fadi.

Slutligen fick vi möta Arvid Morin och Benjamin Kainz, som för nio år sedan tillsammans startade företaget Ung Omsorg, som låter äldre människor som bor på äldreboenden få besök av unga människor, som därmed får en chans till ett första extrajobb. Det som började som en idé hos dessa två personer och till en början nio extrajobbande ungdomar, har i dag vuxit till 800 ungdomar som regelbundet möter äldre människor på 100 boenden från Haparanda i norr till Lund i söder.

Tydlighet och tålamod

En utmaning som Benjamin och Arvid ofta möter är konsten att som liten extern aktör samarbeta med offentlig sektor, oftast kommuner. Ett samarbete som kräver tid, tydlighet och tålamod. Och som ofta slutar i offentlig upphandling.

– Vi vill skapa långsiktiga relationer, så vi utrustar oss med tålamod, sa Benjamin.

Efter dessa inspel var det tid för diskussion runt borden, kring frågor som bland annat rörde mötet mellan entreprenörer och större företag eller offentliga verksamheter. Vad göra som entreprenör när det projekt eller den verksamhet man föreslagit för exempelvis en kommun, slutligen upphandlas via offentlig upphandling och kanske går till någon annan? Och hur förankrar vi social innovation som en del av den dagliga verksamheten i ett företag eller en kommun, utan att riskera att innovationen tappar sin förankring över tid?

Engagerat samtal

Surret och sorlet steg mycket snabbt; frågorna engagerade och satte fart på diskussionen. Många betonade vikten av att hitta bra ingångspersoner i exempelvis en kommun, någon som kan föra ens idé vidare och förankra den internt. Från Australien och Danmark kom exempel om någon form av process-ledare, som lotsar entreprenören in i den kommunala verksamheten. Att tidigt vara tydlig och ta reda på vem som är projektägare på sikt lyftes av flera, samt vikten av att hitta affärsmässighet även i en ideell eller social verksamhet.

Att få slut på diskussionen var klart svårt för moderator Lena Friblick och diskussionerna fortsatte långt efter att sessionen var över.

Bild: Håkan Röjder

Allt om Social Innovation Summit