Arbetet är knutet till Enheten för främjande och förenkling vid Näringsdepartementet och ska presenteras i slutet av maj.

– Så jag tar gärna emot idéer och inspel, gärna konkreta sådana, för vad näringspolitiken kan göra för det här området, säger Bryntesson.

Han är noga med att påpeka att arbetet ska ske i dialog med aktörer som arbetar inom fältet. Flera dialogmöten är inbokade, ett i Malmö, ett i Göteborg, två i Stockholm och några till diskuteras. Färdplanen innebär att presentera olika förslag på vad regeringen kan göra för att området ska utvecklas vidare.

Bryntesson har arbetat länge inom området som kallas för social ekonomi. I samband med att Sverige gick med i EU arbetade han, som regeringens ansvarige för folkrörelsefrågor, med att etablera begreppet nationellt. Mellan 1998 och 2001 ledde han arbetsgruppen som tog fram en strategi för social ekonomi i Sverige.

– Det finns ju många olika definitioner idag, men det som är gemensamt för området är att man vill visa på att det sker entreprenörskap och innovation i alla sektorer, inte bara de som traditionellt förknippas med detta. Det jag ska arbeta med är att bena ut de olika begreppen och se vad vi kan hitta för gemensamma nämnare.

Social innovation och socialt företagande är områden som är ganska starka i Europa. Varför tror du inte att det har vuxit mer i Sverige?

– Vi har en stark kultur av att se på samhället som att det är uppbyggt av två sektorer, offentlig och privat. I andra länder har man arbetat mycket mer med den tredje sektorn och den sociala ekonomin. Vi har också en välfärdsmodell där vi ansett att den offentliga sektorn är den som ska ta hand om välfärden. Ur vår starka folkrörelsetradition har det sprunget många innovationer och idéer men vi har inte sett dem ur ett näringspolitiskt perspektiv, att de i förlängningen bidrar till tillväxt och nya affärsmöjligheter. Men nu vill vi bygga en näringspolitik som stödjer detta.

Två starka departement är inblandade i utvecklingen; arbetsmarknadsdepartementet som står bakom uppdraget till Tillväxtverket att tillsammans med Arbetsförmedlingen utveckla arbetet med arbetsintegrerande sociala företag, en treårig satsning på sammanlagt 60 miljoner kr. Men också Näringsdepartementet där man tittar på social innovation och socialt företagande ur ett bredare perspektiv och hur det kan främja tillväxt.

– Både Ylva Johansson och Mikael Damberg är väldigt noga med att framhålla att de vill att det här området ska växa. En stor fördel med att arbetet bedrivs inom regeringskansliet är att jag har tillgång till de resurspersoner och den kompetens som finns, men också att arbetet redan är förankrat internt. Idén med det interna arbetet är att det finns behov av att jobba på tvärs och mellan departementen för att området ska utvecklas.

Du är influerad av arbetet som görs inom EU då det gäller social innovation och socialt företagande?

– Ja det är jag. Inom EU arbetar man brett och är tydliga med att man vill se hur dessa företag bidrar till tillväxt. En utmaning är att det idag finns så många olika definitioner. Vad är egentligen ett socialt företag? Det är väldigt stor skillnad på arbetsintegrerande sociala företag som vill nå utsatta grupper till de som startar företag med ett samhällsyfte. Så det kan vara nödvändigt att titta på definitioner och tydliggöra dessa.