Social Innovation i Politiken

Social innovation och vinster i välfärden

Debattartiklarna och inläggen från olika samhällsaktörer duggar tätt då det gäller hur drift av vård och omsorg ska ske i framtiden.

Men vad man först och främst måste klargöra i debatten är att vinst i sig inte är ett problem. Vinst möjliggör att en verksamhet kan bedrivas överhuvudtaget och det är väldigt viktigt att få fram. Däremot så handlar det om vad man gör av vinsten.

Ett av kriterierna för ett socialt företag brukar vara att man återinvesterar vinst i den egna verksamheten eller i nya liknande verksamheter. Att just socialt företagande (social enterprises, social business etc) liksom hela CSR-debatten har lyfts fram alltmer på senare år visar på ett behov och en önskan om att bedriva företagande på ett annat sätt, med ökad hänsyn till miljö och samhälle.

Det finns då en bolagsform som till min förvåning ännu ej nämnts i debatten, Aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Bolagsformen skapades i samband med Stopplagen, vars syfte var att motverka primärvård i vinstutdelande regi men även öppna upp för privata, icke-vinstutdelande aktörer inom vård-sektorn. När denna lag drevs igenom hänvisade man till det arbete som gjorts för att driva igenom den legala formen CIC, Community Interest Companies i Storbritannien. Där hade erfarenheterna från 80-talets privatiseringar lett till att man såg ett behov av att ha en flora av olika bolagsformer som i sin struktur var anpassade till olika verksamheter.

I Storbritannien fanns det i april 2011, 5000 registrerade CIC:s. I Sverige har Aktiebolag med begränsad vinstutdelning aldrig fått något genomslag sedan den infördes i januari 2006.

”I januari 2007 stod det dock klart att den nya associationsformen hade floppat i Sverige: Efter ett år hade endast sex bolag startats, och inget av dessa företag var av den typ som regeringen hade hoppats främja genom den nya formen.”

Det skriver forskaren Karl Palmås som har gjort en analys av orsakerna till ”floppen”.

Några av de skäl han nämner är:

  • att man inte utvecklad en stödstruktur omkring den nya formen som på olika sätt stödjer, leder eller ger incitament för entreprenörer att välja denna form. Det blev ”blott en ”naken” assocationsform”. En sådan stödstruktur är en av nyckelfaktorerna till framgången med CIC:s i Storbritannien.
  • Att en icke-vinstutdelande status kan skrivas in i bolagsordningen på ett traditionellt AB – värt att notera är dock att samma status såklart kan plockas bort igen.
  • Den svenska regeringen har (till skillnad från Labour) inte drivit någon opinion kring bolagsformen.

 

 

Ett svenskt företag som 2009 valt att använda formen är Mitt liv som drivs av Ashoka Fellow Sofia Appelgren.

Företaget arbetar med mångfald och integration på den svenska arbetsmarknaden och kallar sig ett socialt företag utan krav på vinstmaximering eller utdelning till ägare. Valet av bolagsform motiverar de på följande sätt:

”Våra syften är ideella och lönsamhet och tillväxt är endast medel för att nå våra samhällsnyttiga mål. Vår ambition är att Mitt Liv varken skall vara beroende av sponsring eller bidrag. Vi vill skapa ett socialt företag som genererar sina egna intäkter och växer av egen kraft.”

Hur man ska hantera vinster i välfärdsföretag spås bli den stora valfrågan 2014. På många sätt har det blivit en symbolfråga för den gamla svenska modellen där välfärden, det vill säga ansvaret för vård, skola, omsorg traditionellt sett varit en uppgift för det offentliga.

Men det är ytterst farligt om debatten kring vinster i välfärden och därmed diskussionen om behovet av t ex nya organisationsformer för sociala företag och samhällsentreprenörer hamnar i ett politiskt skyttegravskrig, där fakta och analys får stå tillbaka för en förlegad höger-vänster retorik där man kan vara antingen för eller mot en fråga som är betydligt mer komplex än så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *