Nyheter

Pamela Hartigan och Jonathan Robinson

I programbladet till det stora nätverksmötet kallas de kort och gott för ”inspiratörer”. De ger sig in i diskussionen från helt olika håll: Pamela Hartigan är en teoretisk stjärna, med ett långt akademiskt CV, professorstitel från Columbia Business School och doktorsexamen i kognitiv psykologi, Jonathan Robinson är en aktivist som kunde vara hennes son, han har levt större delen av sitt liv på resande fot, drivit innovativa sociala projekt i olika länder och grundat det globala nätverket The Hub. Ändå är deras budskap på mötet i Botkyrka i stort sett identiskt: världen är i desperat behov av sociala entreprenörer. De gamla organisationerna klarar inte av att möta dagens problem – och det är de sociala företagarna som bär på nyckeln till framtiden.

– Samhällsentreprenörerna är inte bara som vilka välgörare som helst. De är förändringsagenter, systemförändrare! menar Pamela Hartigan.

Raden av exempel som hon och Jonathan Robinson lyfter fram tycks inte ta slut. De berättar historier om människor som har vågat bryta ny mark, som har prövat att tänka tvärtom. Det är människor som har skapat sig en plats ”i mitten”, mellan den privata och den ideella sektorn, en plats där kommersiella företag drivs av längtan efter att göra världen bättre.

– Och till alla er samhällsentreprenörer som sitter här inne, säger Jonathan Robinson med tryck i orden, vill jag bara säga grattis. Grattis, för ni befinner i framkanten av en mycket betydelsefull rörelse! Världen behöver er.

robinson-onstage.jpgHan målar upp en bild där samhällsentreprenören på ena sidan omges av glupska företag som förtränger alla värderingar i jakten på ekonomisk vinstmaximering och på andra sidan av ideella världsförbättrare som inte lyckas få sin verksamhet att växa. Men runt om i världen – i Manilla och New York, Stockholm och Johannesburg – skapas just nu nya ”platser i mitten”. Det handlar om mötesplatser som öppnas där det tidigare inte funnits några, samtal som inleds där det tidigare varit stumt, nya verksamheter som löser samhällsproblem. Projekten har frigjort sig från gamla hierarkiska organisationsmodeller och gått över till plattare och mer dynamiska samarbeten.

– Jag har sett förändring ske. Palestinier och israeler som plötsligt börjar samtala, skräp som förvandlas till nya kläder, nytt hopp som börjar spira, berättar Jonathan Robinson.

Också Pamela Hartigan ger exempel: den japanska bonden Furuno som i 30 år vägrat kemikalier på sina risodlingar – och istället har visat hur ankungar effektivt kan hålla insekter, skadedjur och sniglar borta. Dessutom upptäckte han tidigt att fågelfötterna syresätter jorden och därmed ökar skörden dramatiskt. Genom ett intensivt närverkande har han idag spridit sin organiska metod till 75 000 risbönder runt om i Asien. I Indien, berättar Pamela Hartigan, har Aravind Eye Care Hospital lyckats bygga upp en hel sjukhuskedja med humanism som ledord. Genom att producera eget sjukhusmaterial och vägra acceptera den prisnivå som de större bolagen lagt sig på, har de pressat priserna på både kirurgiska instrument och läkemedel. Kedjan vårdar idag 6000 patienter varje dag – och 55 procent av dem betalar inte någon avgift alls.

pamela-hartigan-skarp.jpgBåde Pamela Hartigan och Jonathan Robinson använder stora ord när de pratar om det sociala entreprenörskapet. De pratar om kärlek, magi, om vikten av att mötas för att dynamiska processer ska starta, och insikten om att varje kris bär fröet till en meningsfull utveckling. Just därför, menar de båda, är samhällsentreprenören särskilt viktig i det ekonomiska läge som världen befinner sig i just nu.

– Om du är en entreprenör på jakt efter stora möjligheter för din verksamhet, ska du börja med att leta efter ett stort problem, påminner Pamela Hartigan.

Bara på en punkt är de två oense. Det blir tydligt när hon säger att det bara finns några få riktiga sociala innovatörer i världen – men att var och en kan underlätta för dem och deras verksamhet. Jonathan Robinson invänder med kraft.

– Inte alls. Varenda människa kan vara en social innovatör. Det handlar bara om mod, uthållighet, att våga tänka nytt och att inte acceptera status quo. Och det som världen så desperat behöver är inte en eller två märkvärdiga människor, utan att var och en ser till att vara en samhällsentreprenör. Varje dag.

Text: Elin Ekselius

Bild: Johan Bergling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *